Låt andras saker och kroppar vara. Är det inte ditt, så låt det vara.
Varför kan vissa inte respektera andra individer och deras värde. Ingen människa har kunnat välja vilka föräldrar man får, i vilken miljö man är född och i vilket land och vilken kultur/religion man är född. Det är bara att köpa läget, vi är alla olika. Och INGEN och då menar jag INGEN har rättigheten att göra någon illa, varken handgripligen eller psykiskt. Inte heller rättighet till andras egendomar och tillhörigheter utan deras godkännande. ”Ett nej är ett nej”.
Detta är en grund som borde vara självklar, men tyvärr så är det ett önsketänkande. Varför har det då blivit så? Varför kan vi i princip varje dag läsa och höra om rån, mord och skjutningar. Det är också svårt att undgå höra om hot och trakasserier samt skadegörelse.
Detta är ett ämne som jag brinner för och om man funderar på vad man kan göra så tittar jag på orsaksfaktorer och då kommer jag in på individer. Och då tänker jag utifrån 3 grupper:
1. De som kan skilja på ditt och mitt. Och till den gruppen antar jag att de flesta tillhör. Dessa personer tror jag nog har en grundtrygghet i familjen och det sociala umgänget. De är också den här gruppen som kan påverka de i grupp 3.
2. De på helt andra sidan. De som kommit in i det kriminella livet eller på väg in. De bygger sin trygghet på sin grupptillhörighet och inte sin egentrygghet. De har också kommit så långt att de inte bryr sig om andra utanför sin tillhörighetskrets.
3. De där emellan. Och här ser jag möjligheten att vi ska kunna påverka, styra, leda och inspirera. Dessa individer saknar av olika anledningar en grundtrygghet i sig själva och är på något sätt vilse. De kan vara de som mobbar, använder hot eller våld och förstörelse för att märkas. Det vi kallar instrumentell aggression. Alltså en aggression för att få en effekt. Får dessa fortsätta finns det en risk att de kommer in i grupp 2.
Vi har också den emotionella aggressionen. En emotionell handling kommer exempelvis när någon blir rädd, skrämd eller exempelvis ”kommer i en återvändsgränd utan utväg och något måste göras”.
Detta är ingen helhet i sanning utan mina tankar utifrån rubriken.