Förberedd för det oprovocerade våldet
Det oprovocerade våldet kan inträffa både privat och inom arbetet, men är vi förberedda?
Olyckor och skador kan och kommer att hända och när det händer i arbetssituationen så finns en beredskap för det i vissa fall.
Vi kan se det från tre perspektiv.
För det första brand, och när det gäller brand, så ska det finnas brandutrustning och brandövningar på arbetsplatsen.
För det andra olyckor och skador, ex halkolyckor, klämskador, trafikolyckor, hjärtstopp mm. Både större och mindre skador. Nu ökar utbildningarna hur vi ska hjälpa till med HLR och första hjälpen. Utbildning samt det faktum att utplacering av första hjälpen material och hjärtstartare ökar på arbetsplatser och i samhället gör stor nytta.
Det tredje perspektivet är hot och våld. För de arbetsplatser som arbetar i miljöer där det kan inträffa finns det förhoppningsvis en beredskap i hur vi ska hantera detta. De kan gälla vård och omsorg, socialkontor, bibliotek, inspektörer, polis, väktare, butik mm. I dessa situationer handlar det om att förebygga så mycket att det inte händer. Men om det ändå skulle bli hot eller risk för våld, så utsett inte dig själv utan agera lågaffektivt och ta dig därifrån.
Detta är kunskaper som vi har nytta av även i det privata. Men det jag vill lyfta i denna artikel är hot och våld utanför arbetsplatsen, men kan ändå vara kopplat till arbetet. Det kan vara situationer som uppstår när jag är på resandes fot, kanske bor på hotell och ska gå ut att äta. Eller jag i arbetet behöver gå på stan eller andra miljöer. Vi kanske har afterwork och ska gå hem på kvällen. Det kan också hända privat och en tanke att ta med sig då är att skadade anställda är ju mindre produktiva, även om skadan sker privat.
I hotfulla situationer är grundtanken att vi ska skydda oss själv och ta oss därifrån. Men tyvärr så finns det oprovocerade våldet och det kan hända (liksom hjärtstopp) vem som helst, vart som helst och när som helst. Och när det gäller det oprovocerade våldet så finns inte beredskapen på samma nivå som det arbetsrelaterade situationer där vi inom arbetet gör riskbedömningar.
När det gäller det oprovocerade våldet, så är det kanske jag som blir utsatt, eller kanske något annan på en plats där jag också råkar befinna mig. Så länge det är en situation som är hotfull finns möjlighet till att lågaffektivt hantera den. Genom att backa, ge dem vad de vill ha (materiella saker går alltid att ersätta), prata icke pressande (jag-budskap) mm.
Skulle det i stället övergå till våld, så har vi ingen beredskap om vad ska vi göra och vad får vi göra? Eller upptäcker vi någon annan som blir attackerad. Vad ska vi då göra? Här hoppas vi att civilkuraget kickar in. Tänk bara på att det inte alltid är bra att handgripligen gå in i en situation. Vilken nytta gör jag om jag går in och själv blir skadad. Kanske bättre att avvakta, ta signalement, rings SOS mm. Och hjälpa till efteråt. Svårt val.
Som det jag lyfte i början, så är det bra att tänka till i förväg. Att även privat göra en riskbedömning, tänka till vad skulle kunna hända mig, vilka miljöer kommer jag att befinna mig i? Och gör en mental förberedelse, vad ska göra jag göra i olika tänkbara scenarier. Har hjärnan upplevt en situation (i tanke eller verklighet) så ökar möjligheten att göra som man tänkt.
För att hantera det oprovocerade våldet, både på arbetstid och privat så ordna en utbildning i personligt skydd/självförsvar som förutom förebyggande också tar upp lagar och självförsvar. Vad kan och bör jag göra för att skydda mig när jag blir utsatt för handgripligt våld.
En kurs i personligt skydd ger också utveckling i gruppen (teambildning), fram för allt i de praktiska övningarna. Kursen kan genomföras som en kick-off, del i konferens, innan julbordet mm.
Hur har ni det på er arbetsplats. Som du förstår är detta något som jag arbetar med. För mer info och hjälp ring 070-555 27 77 eller epost anders@abata.se.